dessies första kärlek

jag läste precis på dessis blogg (www.desireenilsson.blogg.se) om hennes första kärlek. jag tycker att hon skrev texten jätte bra och jag vet PRECISSSSS hur hon kände!

såhär skrev hon;

Har ni varit kär någon gång? Jag har det, tror jag. Jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om honom, hur mycket jag kunde göra för honom.. Det var sommaren 2007 han & jag fick kontakt. Via (Playahead) dåra, just för att det var oftast då man vågade prata med snygga killar!

Han hette iallfall Albin, och var ett år äldre än mig! Vi skrev nästan varje dag till varandra, och sen slutade det med att vi gav varandras msn, och till sist gav vi varandras nummer! Vi pratade i telefon varje kväll, och skickade bilder på hur vi såg ut (Eftersom vi hade inte träffats än då) Sen så en dag så träffade jag honom, och det var ca ett halvår senare efter att vi hade börjat snacka!

Vi började snacka och hade det ganska kul! Sen några dagar efter så träffades vi igen och igen, och sen igen, sen efter att vi hade varit med varandra några gånger så började vi tjafsa. Jag puttade iväg honom, dum som jag var..? och sen drog han hem! Jag försökte ringa på kvällen och säga förlåt, men han klickade mina samtal och tyckte att jag var omogen! (Vilket jag också kan tycka NU) Men iaf! Så han sket i mig totalt, och ni vet det man inte kan få vill man bara ha så jag låg hemma om kvällarna och bara tänkte på honom!

Sen så började han träffa en ny tjej (Malin) Vilket jag hatade! Han och jag hade ju inte pratat på kanske någon månad då eftersom att han fortfarande var sur, men jag kollade fortfarande igenom hans playahead osv ifall han hade fått något gästbok inlägg från någon brud osv! Och sen så blev dem tillsammans, och då blev jag ännu mer "besatt" utav honom! och den kvällen jag fick reda på att dem blivit tillsammans så grät jag för första gången för en kille. Han fortsatte iaf ignorera mina långa sms där det stod hur ledsen jag var, han fortsatte ignorera mina samtal och mina "playahead pressar" där jag hade bilder på honom! Och till sist så hatade han mig för att jag var så jobbig!

Han och Malin höll dock inte så länge, så jag trodde fortfarande att jag hade en chans! Men han svarade fortfarande inte på mina samtal även fast det hade gått ca ett halvår! Men sen en dag när jag skulle till elverket, (Ett fjortis disco för 14åringar) Så såg jag honom där! Jag skrek till mina kompisar att han stod där, och han och jag hade ju inte pratat på ett halvår, och jag hade verkligen försökt att nå honom, träffa honom och säga förlåt och visa min nya sida! Men sen stod han där några meter bort från mig, och jag ville bara gå fram till honom. Men jag kunde inte andas istället och svimmade.

Jag föll ner på marken mitt framför honom i några sekunder (Men han såg inte mig eftersom att det brukar vara propp fullt med folk där, så om man ramlar på golvet så ser folk inte ens alls) Men iaf, jag skämdes som fan. Vilket ni måste förstå..? Men till sist så drog jag fram till honom och sa förlåt osv! Först  så var han skit irriterad över att se mig och gick iväg! Men sen letade han upp mig någon timma senare på "discot" och kom fram till mig och kramade om mig i ca 10 minuter! Efter det så kysste jag honom, och han kysste mig!

Efter en halvtimma att han och jag pratat och kyssts så skulle mina kompisar dra hem från elverket, men eftersom att jag ville vara kvar med honom så sa jag åt dem att jag kunde dra hem själv med taxi istället (och då var klockan ca 00.00) Efter att vi hade kyssts ett tag till osv så blev klockan runt halv 2 på natten, då elverket stängde så jag och han drog åt varsit håll!

När jag kom hem var jag skitglad och överlycklig, han var killen som jag hade drömt om i ca 1 år då och sen fick jag honom tillslut även fast vi bråkade osv och inte ens hade pratat på ca ett halvår! Jag var så jäkla glad, jag kommer aldrig att glömma den känslan! Men iaf, då var jag riktigt jäkla kär i han! Dock så dagen efter så hörde han inte av sig, IGEN! Så det fortsatte med att jag låg hemma om nätterna och grät, och skrev dikter, och texter i min dagbok till honom!

Men nu idag så är vi faktiskt vänner, men har inte alls bra kontakt! Vi hörs kanske någon gång ibland på telefon, men inte mer! Men han kommer ändå alltid att finnas i mitt hjärta som "Min första kärlek" För sådär mycket har jag nog aldrig gillat någon, och heller aldrig sådär länge. I två år, krigade jag för att vinna hans hjärta! och jag grät för honom almost every night, han var verkligen speciell.



puss / towe


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0